Intresset har aldrig varit så stort som nu

En vecka närmre den efterlängtade seriestarten – men också en vecka närmre allvaret. Den som börjar sätta allt för många av de sista pusselbitarna nu kommer få det svårt framöver.

26 omgångar och 182 matcher är nog två siffror som kommer matas in i våra huvuden under säsongen. Jag lär säkerligen återkomma till det flera gånger, precis som flera andra. Det är nu mindre än tre veckor till seriepremiär, en premiär jag tror komma vara unik på många sätt.

För första gången ställs nu lag från norr mot lag från söder, redan på hösten. Så länge SFL har bestått av två serier har det alltid varit en evig diskussion kring vilka lag och vilken serie som egentligen är bäst. I år blir faktiskt den första gången vi kommer att få se en större mängd lag visa hur bra man egentligen är över en längre tid. 

Visserligen gjorde de norra lagen oerhört bra ifrån sig i slutspelet föregående säsong, men då var det också ett slutspel. Samtidigt har vi ett lag som Uddevalla som varit experter på spurt de senaste säsongerna som nu kommer behöva visa upp den kvalité man faktiskt besitter över 26 omgångar. 

Att vår serie består av spelare som också har en aktiv fotbollskarriär är ett faktum vi alla vet om, frågan är bara hur mycket det kommer att märkas. Jag misstänker att vi kommer att få se en större förändring i spelartrupperna några omgångar in, då fotbollens seriespel tar slut. 

Dubblera både futsal och fotboll, där man kör sin fotboll och adderar ett par futsalpass sliter på kroppen, därför lär det vara viktigare än någonsin att hitta en balans. Varken futsalen, fotbollen eller samhället för den delen mår bra utav att spelare är skadade, därför hoppas jag att just samarbetet mellan olika klubbar kommer vara bättre än någonsin.

I veckan som gick har jag varit och kollat på två försäsongsmatcher, vilket alltid är trevligt. Den första mellan FC Frölunda och Halmstads BK spelades på den otroligt charmiga tiden 21.00, fredagskväll. Trots tiden hade ändå ett 50-tal, uppemot 70, åskådare hittat till hallen för att titta på futsal. Roligt!

De första tio minuterna såg riktigt tuffa ut för Halmstad, innan man kom in i matchen och visade på tyngd. Slutresultatet skrevs till 4-2 för Hallänningarna, däremot var det ingen ”walk in the park”.

Andra matchen spelades mellan Torslanda IK och IFK Göteborg. Även för den insatte så var det ett gäng nya namn att hålla koll på. Torslanda kom till spel med flera av sina juniorer. Simon Rohman, född 2001, vaktade målet medan spelare som Isak Larsve, Arvid Olofsson och Viktor Söderstrand fick mycket speltid. 

I IFK Göteborg hade man också flera nya spelare, hela tio stycken! I truppen fanns bland annat Ali Fayad, men också Oskar Jareflo, Niklas Engberg, Anders Gonzalez, Bryan Johansson, Christoffer Larsson, Jesper Nilsson, Younes Raisi och Pascal Olsson.

Antalet åskådare fick jag till 70 stycken, vilket också var lite förvånade.

Att försäsongsmatcher utan någon vidare marknadsföring nästan kan dra 100 personer på någorlunda ocharmiga tider ser jag som ett kvitto att vår sport är på väg exakt dit vi vill. Intresset verkar aldrig ha varit större för futsal, och kommer förhoppningsvis också bara fortsätta öka.

I år tror jag att vi kommer att få se oerhört många hungriga lag som vill visa vad de går för, både vad det gäller det sportsliga men också det arrangörsmässiga. Slagen i ligan kommer inte bara utspela sig nere på planen, utan också uppe på läktaren. Vem kan locka flest folk? Vilka kommer ställa till med de bästa arrangemangen? Kan vi få ett nytt publikrekord?

Därför hoppas jag också att inte allt för många pusselbitar läggs inpå seriestart. Bästa scenariot vore givetvis att allt vore klart nu, men det är kanske inte så realistiskt att tänka. Jag skulle därför också vilja slå ett slag för att alla klubbar därute vågar lägga ner stridsyxan lite i vissa frågor.

Våga fråga grannföreningen hur de tänker kring arrangemang. Åk på studiebesök till varandra och visa upp er verksamhet. Även vad det gäller den sportsliga biten kan jag tycka att man borde vara mer öppen i hur man till exempel tränar. Givetvis behöver man inte dela med sig av alla sina taktiska varianter, men att som tränare kunna få åka och få inspiration av andra likasinnade bör också öka kvalitén på ligan.

Mycket bygger på öppenhet och ödmjukhet, där det handlar om att ge och ta. Vissa är bättre på vissa grejer medan andra är bra på andra. I vilket fall som helst hoppas jag att man hade kunnat sträcka ut händer över föreningsgränserna för att utveckla sporten och ligan. Det tjänar alla på.

Nej, nu är det dags för mig att njuta lite av den lilla helg som är kvar. En ny vecka med nya möjligheter väntar för oss alla. Kanske kan det komma några roliga nyheter också? Vem vet, den som lever får se…

På återseende!